Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Amerika än i Kil. Ja, det är nöjsamt att berätta
historier. Aldrig skulle det falla mej in att ta’ en
cent för hvad jag skrifver. Det vore ju att ta’
betaldt för att man får ha roligt. Och jag
har inte så lite att tala om, det ska’ ni veta.
Ty Jan Olson har lefvat ett mycket skiftesrikt
lif.
Först gick jag i skolan och fick smörj; och
sedan gick jag och läste för presten; och sedan
blef jag dräng, och sedan blef jag smed, och sedan
blef jag jernvägsarbetare, och sedan slog jag mig
ner i Kil som diversehandlare, och sedan reste jag
till Amerika.
Och jag har alltid under de år, som jag lefvat
på denna jorden, haft lifliga, spelande ögon,
så att jag sett hvarteviga ting, som skett
omkring mej. Jag är inte den, som går omkring och
sofver, det kan ni lita på. Och si, öron har jag,
så jag hör hvarteviga knyst. Och då kan ni väl
förstå att jag har någonting att tala om.
I mitt innersta hjerta har alltid min känsla
sagt mig, att jag är född till något märkvärdigt.
När som jag såg, att det inte lönade sig att fäkta
och bråka i Sveden, då blixtrade det till för mig,
att jag skulle till Amerika, der allting går framåt,
och der en simpel kryddkrämare kan stiga till
lyckans höjder. Och gick det inte, som jag tänkte!
Knappast hade jag satt foten på Amerikas jord
och rafsat ihop den der godbiten till Hemlandet
om flygskeppet, förrän ett nytt och härligt
tidehvarf för mig började. Här begrep man mig, här
förstod man att värdera mig, här klappade man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
