- Project Runeberg -  Jan Olsons äfventyr eller en vermländsk emigrants resor och lefnadsöden i det Norra Amerika /
30

(1892) [MARC] Author: Gustaf Sjöström With: Gus Higgins - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Amerika har ett förträffligt brö,
Ja, här vill jag lefva och här vill jag dö.
Å maj,
Hva jag tycker om paj!


Är det nånting, som Jan Olson inte tycker
om, så säjer han just som sanningen är, och gör
inga undanflykter. Såsom jag skref i brefvet från
New York, så är det en sak här i landet, som är
mycket dålig. Det är ändå allt som lite kusligt,
att menniskorna äro så elaka här och skjuta ihjel
hvarandra för både likt och olikt. Jag är riktigt
ängsliger för egen del, ty jag vet ju inte, hur
långlifvad jag blir här i Amerika. Vore jag i Sverge,
så blefve jag åtminstone nittio år, om jag finge
lefva och ha helsan. Men här är det inte värdt
att lofva nånting i den delen, ty rätt som det är,
så knäpper det.

Jan Olson har alltid varit godhjertad, och derför
gör det honom riktigt ondt att se, att menniskoslägtet
i det här landet är uppfyldt af en sådan
förödelsens styggelse. Gick jag inte här om
dagen förbi en guldsmedsbod på Clark Street, då
det small ett revolverskott derinne! Jag stanna’,
förstås, och glodde genom rutan. Och hvad fick
jag se, om inte tre busar stodo utanför disken
och sköto efter guldsmeden! Nu blef jag så topp
rasande, att jag inte kunde hålla mej längre, utan
beslöt att springa in och ge de lymlarne en riktig
värmländsk juling. Men, kantänka, just som
jag la’ handen på dörrklinkan, så kom dom
rusande ut i den hiskeligaste fart; och efter dom
kom guldsmeden och sigta’ på dom med en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:27:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/janols/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free