Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stycke ända tills jag blef trötter och inte orkade
länger. Det der tyckte jag, förstås, var det
knepigaste, som jag i alla mina dar hade sett, för si
spårvagnen gjck till på köpet uppför en sluttning.
I Sveden, tänkte jag, var det vackert så, om en
vagn gick af sig sjelf utför en backe; men här i
landet kilar vagnarne af sig sjelfva äfven uppför
backen. Det var då praktiskt, tänkte jag.
Men så kom jag å tänka, att det var ändå
nästan för illmarigt. Och så, när jag gick tvärs
öfver gatan, såg jag, att det midt emellan
skenorna var en smal öppning rätt ned i jorden; och så
hörde jag skrammel och bråk der nere i djupet.
Och då begrep jag genast, att det var någon
amerikansk knipslughet med i spelet, och att dom
hade satt maskineriet i jorden i stället för i
vagnen, bara för att det skulle se ut, som om vagnen
gick af sig sjelf. Lite efteråt mötte jag en kar,
som såg ut som en svensk, och det var han också.
Den frågte jag, hur det var fatt med hela
tillställningen. Och han sa’ mej, att nere i
jorden var det en jernlina eller kabel, di kallar, som
drog skråfvet, och att det fans ett hus, der det
var ett maskineri, som satte lif i hela attiraljen.
Well, nu tyckte jag förstås inte, att det var så
mycket trolleri som först; men vådligt knepigt
var det i alla fall. Aldrig såg jag några sån’a der
kabelmaskinerier i Sveden.
Det stod inte länge på, förrän jag stufva’ in
mej i en kabelvagn. Och rätt fram i fören satt
jag mej, alldeles bredvid styrmannen. Usch, hvad
det gick! Det riktigt susade kring tinningarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
