- Project Runeberg -  Jan Olsons äfventyr eller en vermländsk emigrants resor och lefnadsöden i det Norra Amerika /
49

(1892) [MARC] Author: Gustaf Sjöström With: Gus Higgins - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

frihandel, men någon så’n der illmari medelväg som
ressipråssiti hade dom inte hittat på. Det finurliga
med ressipråssiti är, att det är hvarken ren
frihandel eller rent tullskydd, utan en blandning
af bådadera. Ja, det är, som jag alltid har sagt,
att Amerika är ett märkvärdigt land.

En annan sak, som riksdagsman Lind har i
hufvudet är, att regeringen ska’ prägla en massa
silfvermynt och skicka ut dom i landet, för att
hindra, att det blir penningknipa, som det annars
brukar bli emellanåt. Han är lifvad för en
obegränsad prägling af silfvermynt, och detsamma lär
farmarepartiet här i landet önska. Jan Olson får
säga, som sanningen är, att det är mer än han
begriper. Jag är rädd för att det fins dom, som
har så stora pungar, att hur mycket slantar man
än präglar, så skrapar dom det åt sig och knyter
till pungen, så att det blir brist i penningmarknan
i alla fall. Och det der “obegränsade” tycker
jag inte riktigt om. Nå’n gräns ska’ det väl vara
för allting här i verlden. Men, som sagdt var, det
der begriper jag inte. Och kan det gagna
farmarn, så låt gå.

Farmarn ska’ man hålla om ryggen, för han
är folkets kärna och stjerna. Han har det
redigaste och ärligaste arbetet för sig. Alla andra
skoja lite smått. De fuska och förfalska och ljuga
och spekulera, så det är ingen ända på eländet.
Men farmarn kan inte skoja till sig mera pengar
än varan är värd. Först får han arbeta i sitt
anletes svett, och se’n får han vara glad, om han
får nätt och jemnt så han kan lefva. Så var det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:27:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/janols/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free