Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och så räckte han mej ett blad, der det stod
en annons om att en prest, som heter Talmage,
skulle språka om konsten att vara munter. “Det
var då ett fult namn på kar’n” sa’ jag. “Hvarför
ska’ han kalla sej för en tal-mage. Det ska’ väl
betyda en talande mage, kan jag förstå.”
“Nu är du dum, Jan,” sa’ kamraten; det der
är engelska, det, sir du, och betyder ingenting.
Men Tallmedsch ska’ du säja. Och det, som är så
grant, är inte presten, utan byggningen.”
Well, vi gick dit, vi, vid åttatiden. Det var
ett vådligt stort hus. Det var en tio våningar
högt och lika långt och bredt som sjelfva
Stockholms slott. Vi kom in i en stor förstuga, der
golfläggningen bestod af tusentals småbitar af alla
möjliga färger. Och de breda trapporna voro af
glänsande, hvit marmor.
Jag tänkte skumpa upp för trappan, jag; men
så sa’ kamraten: “vänta lite, Janne!” Och så sköt
han in mej i en svart jernbur, der en kar med
uniformsmössa stod och knep handen om en lina.
Knappast hade vi kommit in, förrän gallerdörren
stängdes och hela buren flög rätt upp i
luften. Å maj, hva’ jag blef förvånad! Det var, som
om hjerta flög rätt upp i halsen på mej! Jag högg
kamraten i armen och sa’: “hva’ är’e, hva’ är’e?”
Jag trodde, det skulle gå i ett kör genom taket
rätt upp till himlahvalfvet.
Men det gjorde det inte; utan rätt som det
var, så stannade det. Och karn med uniformsmössan
slog upp dörren, och så drog kamraten ut
mej i en annan farstu. “Nej, hör’u, vänta nu,”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
