- Project Runeberg -  Jan Olsons äfventyr eller en vermländsk emigrants resor och lefnadsöden i det Norra Amerika /
64

(1892) [MARC] Author: Gustaf Sjöström With: Gus Higgins - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och under den igen var det ännu en annan
läktare; och djupt nere, likasom i en afgrund, var
golfvet. Och si, öfverallt var det pinsvart med
folk, rundt omkring, på läktarne och på golfvet.
Det var många gånger värrare, än då Carter
Harrison talade i Central Music Hall, som jag
berätta er här om sistens. Det såg så högtidlit ut
att se en sådan hoper af menniskor, församlade
på ett endaste ställe. Jag kom just å tänka på
yttersta domen, då alla menniskor skola stå
tillsammans i en stor klunga.

Men å maj, en sån strålglans det var i salen!
Taket och väggarne skeno af renaste guld. Och
taket var öfversålladt med elektriska ljus, som
lyste likasom små solar. Hvart man än vände
ögat, så glänste och blixtrade det. Det der tyckte
jag om, förstås. Det var, som om jag var i ett
sagoland. Som ni vet, så bruka sagoprinsarne bo
i gullslott, och här lyste det af gull, hvart jag
än vände mig. Och nästa minut tyckte jag, att
jag var i himmelen, ty der skiner också allting af
gull, gator så väl som boningar.

Jag hörde ingenting af hva’ gubben sa’ der
borta på platformen, och inte skulle jag ju ha
begripit mycke, om jag hade hört det. Jag bara
tittade, jag. Och så gick jag på å tittade i en
och en half timma. Men ska’ jag säja, som
sanningen är, så blef jag just som trötter af hela
härligheten. För si, att bara glo på gullglansen,
det blir man lite matter af i längden. Och rätt
som det var, så börja’ hjernan min resonera, och
då sa’ hon som så, att det va’ inge riktit gull, utan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:27:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/janols/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free