- Project Runeberg -  Jan Olsons äfventyr eller en vermländsk emigrants resor och lefnadsöden i det Norra Amerika /
66

(1892) [MARC] Author: Gustaf Sjöström With: Gus Higgins - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till kojs. Och rätt som det var, så sof jag. Och
jag drömde en dröm.

Jag såg ännu en gång den väldiga salen med
dess gullglänsande tak och väggar och de
hundratals blixtrande ljusen. Jag såg de tusentals
finklädda menniskorna och hörde deras skallande
handklappningar, när talaren sa’ nånting bra. Jag
mådde godt af att åter se härligheten. Men så
blef jag trött igen af att titta så mycke, och så
försvann bilden.

Men strax derpå såg jag nånting annat. Jag
låg i gröngräset vid stranden af sjön Fryken.
Träden stodo i sin första, friska sommargrönska.
En här af småfåglar läto klara, jublande toner
tränga fram ur sina små bröst. På marken rundt
omkring mig vaggades gullvifvornas små gyllene
klockor af en sakta, smekande vind. Jag låg der,
stödd på armbågen, och blickade ut öfver Frykens
långdragna vatten, som glimrade i solskenet
och lekande sqvalpade mot stenarne på stranden.
Å, hvad det var skönt! Det var, som om jag
drack in lif, helsa och lefnadslust med hvarje nytt
andetag. Och så gjorde jag, som fordom så ofta,
då jag var i de värmländska bygderna: jag
sträckte ut mej på rygg, knäpte tillsammans
händerna under hufvudet och blickade upp mot den
blå himmelen. Huru omätlig, huru djup, huru
skön, huru fridfull den syntes mig! Och så låg
jag der och kände mig såsom en del af Guds
stora skapelse, undergifven och nöjd, likasom
blommorna, som blomstrade vid min sida. Jag låg
försjunken i en ljuf dvala, till dess att en liten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:27:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/janols/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free