Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu gick jag in i bon och satte mej på en
potatissäck och fundera öfver hva’ jag hade hört.
Jaså, de’ är på de’ viset! Det är fina hyresvärdar,
dom har här i landet, som inte kan ge
folk nånting att värma sej me’. Dom bjur en
menniska te att komma och bo i ett hus, der’e
inte fins en endaste plats te att göra upp eld.
De’ var då ena riktiga amerikanska snålingar.
Dö var’ bättre i Sveden, för der behöfde man då
inte hyfva spisen och kaklungnen på en kärra och
kuska omkring med dom från hus till hus.
Men så kom jag te att tänka på, hur mor min
klaga öfver spisen, vi hade hemma i Kil, och då
börja’ jag att fundera, om de’ ändå inte var de’
finurligaste att ha sej en egen galant spis, som
man tycker om, och så låta den följa sej som en
go vän öfverallt på jordklotet.
För si, de’ är skillna’ mellan spis och spis
Somliga spisar är lynniga och elaka af sej. Först
sätter dom sej i sinne, att dom inte ska’ bli
varma. Men så, när dom sir, att det inte går att
streta emot, så blir dom så heta och arga, att dom
bli ellröa i synen.
Jag mins väl, jag, när som att vi, jernvägsbyggare,
låg i skogen i Helsingland och höll på
att bygga norra stambanan. Då fick vi laga mat
åt oss sjelfva, bäst vi kunde. Vi hade en liten
fyrspis. Och som jag allti vari qvicker i vänningarne,
så börja’ jag att grädda pannkakor åt hela
laget. Men de var mej en arger spis. För si, om
inte jag passa’n, sä stod det inte på, förrän
pannkakan var svart som kol. Ja, ja, det är nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
