- Project Runeberg -  Jan Olsons äfventyr eller en vermländsk emigrants resor och lefnadsöden i det Norra Amerika /
100

(1892) [MARC] Author: Gustaf Sjöström With: Gus Higgins - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

personer mej gå med och surprajsa en pastor, som
hade sin födelsedag. Inte visste jag så noga, hva’
de’ var för nånting, men jag sa’, att jag går allti
me’, när jag kan få si nånting märkvärdit. Jag
hörde, dom skulle ge’n en gullklocka; men jag
tyckte, det var lite besynnerligt, att det skulle
behöfvas ett tjog nenniskor te å göra de’. Jag
trodde, dom skulle ge pastorn klockan och säja,
att de’ fick han, för att han var snäll, och så gå
sin väg. Men annat blef de’ af, ska’ ni tro.

En af kararna steg fram och höll ett tal till
presten, lika siratligt, som borgmästrarna i
Sveden göra, då kungen kommer på besök till sta’n,
och berättade för’n, en så präktig kar han var.
Och presten, stackarn, han stod der, han, och såg
ödmjuk och förlägen och belåten ut. Och prostinnan
stod ett stycke bakom gubben sin och såg
ändå belåtnare ut. Ändtligen fick presten klockan
i hand.

Nu trodde jag, allting var öfver, och att vi
skulle säja adjö. Men annat blef de af. Gör er
hemma nu! sa’ prostinnan. Och, kan ni tänka,
folke hade inte vett å gå, utan slog sig ner på
stolarne rundt omkring väggarne! Och ett par af
qvinnorna gick ut i köket och stanna’ der en stund.
Och så duka prostinnan bordet, och de der båda
qvinnorna hjelpte till; och så blef de’ en supper
af. Och der åt vi och måja oss, de’ värsta vi
kunde. Jag får säja, att jag satt å skämdes, för
att vi var så framfusiga och bjöd ut oss till
qvällen, derför att vi gett karn en klocka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:27:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/janols/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free