Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genast å tänka på gamla Sveden; och mina tankar
ilade tillbaka till den tid, då jag och andra
pojkar bruka roa oss me’ att hoppa öfver
gärdsgårdar.
Och så tänkte jag på bondlandet i Sveden, så
vackert och treflit det ändå var der. Hva’ är
ändå de hära prejerna för nånting, när som att
man jemför dem med Svedens kullar och dalar
och ängar och skogar! Jag menar nu utseendet,
förstås; för det är klart, att det växer mera mat
på den amerikanska präjan än på de svenska
backarna. Nu är de’ ju sant, att inte blir man
fet af hur marken ser ut; men ändå så sitter
hjertat fast vid den vackra naturen, som man
lefde uti, när man var barn.
Och derför var’e så, att när jag fick si
gärdsgårn på Linnétaflan, så blef jag en smula
känsliger och hemsjuk af mej.
Nu får jag lof å författa en vers.
Jag mins, o land, din skog, den mörka, tysta, sköna,
Hur stolt och fri den stod, en bild af nordisk kraft.
Jag mins din himmel blå och dina ängar gröna,
Der bien flögo kring och sögo blommans saft.
Jag mins de gamla berg, som högt mot skyn sig sträckte,
Den ström, som, vredgad, fram emellan klippor bröt,
Jag mins den fågelsång, som mig hvar morgon väckte,
Och knappast tystnat än, när sömnen ögat slöt.
När qvällen breder ut sin slöja öfver jorden,
Och månen mellan moln så vänligt mot mig ler,
Då lyfter sig min blick mot himlen; och för norden,
För dig, mitt fosterland, du sköna land, jag ber.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
