Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men nu kom jag bort ifrån ämnet. Inte var’e
om svenska gärdsgårdar och om Sveden jag skulle
tala, inte. Nä, de’ var hur dom i lördags afslöjade
Linné.
De’ var någe te å si, de’, ska’ ni tro. De’
var alldeles erbarmligt, så mycke svenskar som
var på bena. Först var ’e tjockt som mygg af
dom, när processionen började på Chicago avenue;
och när dom stod omkring Linnébilden, var dom
packade som sillar.
När som att jag fick se svenska föreningar
och ordnar komma marscherande i de grannaste
krigaruniformer, stolta som soldater och med
trummor och musik, då ska’ ni tro, jag blef någe
te förvånad. Här i landet behöfver man inte vara
knekt för att ha krigaruniform. I Sveden var ’e
bara kungliga majestäts armé och frälsningsarmén,
som hade såna der krigskläder på sej, men här
är’e inte så kinkigt.
Kan ni tänka, de’ var äfven dom, som gick
me’ dragna sablar!
“Hva’ är de’ der för ena prissar?” sa’ jag te
en kamrat, som hade vari länge här i landet, och
som kände till härligheten.
“De’ är en hjelpförening,” sa’ han.
“Ja, de’ kan jag tro,” sa’ jag, “eftersom dom
går me’ vapen. I de’ här ogudaktiga landet är’e
bra att ha både revolver och sabel iblann, så man
kan hjelpa sej emot skurkarna. Revolvern tycker
jag inte så mycke om, ty den kan klicka, men
jag tror, jag ska’ ta mej en sabel, och så är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
