Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
språkar så ogeneradt till honom. Men jag ska’
säja honom, precis som de’ är. Fast jag har ett
sånt der svenskt namn, så är inte jag för de’
någon af hans undersåter. Så snart som jag kom
till Chicago i början af februari, tog jag ut första
papperet och då afsvor jag mej all underdånighet
under svenska kungen. Jag satt upp två fingrar
och svor på, att jag inte skulle låta honom ha
nånting å säja öfver mej längre.
Nu, ska’ han inte bli lessen förde’, Oscar, för
de’ kunde inte hjelpas. Jag fick lof å komma hit
och ställa de lite bättre för mej än hemma i
Sveden. Men de’ ska’ vi tala mera om framdeles.
Hva jag nu skulle te å säja, var, att jag talar så
fritt till honom, för att nu är han inte min bas
längre, och jag är inte hans undersåte. Nu är
det en fri amerikanare, som talar. Jag skrifver
just som en menniska till en menniska. Och det
tänker jag, han inte blir sint för. Jan Olson säjer,
som sanningen är, och gör inga undanflykter. Hör
på nu, ska’ han få höra!
Kära Majestät, det är så mycke, jag skulle ha
att säja honom, men papperet räcker inte till, och
ännu mindre tiden, för jag har förfärligt mycket
att göra. Han kommer väl ihåg, tänker jag, sista
gången vi träffades. Det var vid jernvägsinvigningen
i Storlien. Jag stod alldeles midt emot
Oscar; och när som Oscar hade sluta talet, så
hurra’ jag, det värsta jag orka’.
Det är mycke, som har händt sedan dess för
oss båda. Pojkarna hans har vuxi’ upp och blifvi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
