Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och när man ska’ tala svenska, så blir det
blanning der också. För när man bara hör
blandspråket, så kryper det in i ’en, utan att man vet
af det. Och den der blandningen, som man
tycker är så dum, när man först kommer hit, är, om
man tar saken praktiskt, ändå inte så tokig. Det
är en naturlig brygga, på hvilken man klifver
öfver från svenskan till engelskan.
Genom det mixade språket får man termer,
som påminna om de engelska orden; och derför,
när man kör rätt in i den rena engelskan, så
förefaller den inte så främmande och besynnerlig.
Man får rätta till ordena, förstås, men det är inte
så konstigt, om man har örona öppna.
Jag känner mej just som morsker nu, att jag
kan sladdra en smula inglisch. Tänk, hva’ alla
invånarne i Kil ska’ bli förvånade, när jag
kommer hem å helsar på å säjer: “How du do?” och
fingrar på min gullpläterade klocka och drar upp
min oladdade revolver och säger, att me’ den har
jag killat fem indianer.
Tänk, när jag går der genom gatan, hur
folket ska’ titta på mej och knuffa i hvarandra
och säja:
“Sir’u, der går Olsons Janne! Nu är han en
styf amerikanare.”
Jo, jo, man blir nånting här i landet. Och
blir man inte annat, så blir man märkvärdiger, och
det är inte så illa det.
Och nu går man på och picknickar här i stan,
och jag tänker det är detsamma öfver hela
landet. Skolor och klubbar och sällskap och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
