- Project Runeberg -  Jan Olsons äfventyr eller en vermländsk emigrants resor och lefnadsöden i det Norra Amerika /
135

(1892) [MARC] Author: Gustaf Sjöström With: Gus Higgins - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sommaren är här, så borde jag passa på och se mej
omkring riktigt och vara med på lite af hvarje,
så att jag får en grundlig kännedom om
tillställningarna i detta hära köntrit.

Det är många märkvärdigheter ännu att ta’
reda på, så mycke märker jag.

Qvinnor, prester, borgare och bönder — alla
möjliga menniskor får jag lof å bli bekant med.
Och det tar tid det, må veta.

Om jag för jemnan går i gråseriboden, så får
jag inte kunskaper om mycke saker. Jag kan nu
gråseri utantill, och så känner jag all gråseri-inglisch,
som jag behöfver, så nu blir’e lätt att skaffa
mej en ny plats, när jag önskar.

Patron min ville, förstås, inte släppa mej, för
jag drog så mycke folk till bon hans, och det tyckte
han om. Och så sa’ han, jag var vådligt qvicker
i vänningarne och påpasslig och höflin. Men så
sa’ han också, att han begrep, att en så liflig
värmlänning som Jan Olson inte i allanste tid
kunde stanna som gråsericlerk på en och samma
plats, utan måste ut och klifva en pinne högre.

I lördags var det sista dagen, som jag stod i
boden hans. Jag hade skaffat mig en hel hög af
små vackra candyboxar. Och när som att alla
mina flickor kom för att köpa gråseri till söndan,
så var’e jag, som gaf dom hvarsin candybox och
sa’, att det var lite, men välment.

Dom var, förstås, lessna, att jag skulle lemna
boden, men jag muntra opp dom och önska’ dom
alla lycka på vägen och sa’, att vi träffas väl igen
någon gång. Och nu sänder jag Annie och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:27:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/janols/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free