Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är en behaglig känsla, man erfar, då man
känner sig icke vara inskränkt till sina fötter
såsom fortskaffningsmedel, utan i stället kan lätt
och lustigt ila genom luften. Huru njöt jag icke
i forna tider af att på hästryggen i flygande fart
föras fram öfver stock och sten! Det tycktes,
som vore det jag sjelf, som ilade fram på
vädrets vingar, och sinnet fyldes af en glad och
lefnadsfrisk känsla. Ungefär detsamma erfar jag,
då jag sitter vid fönstret i en framilande
jernvägskupé och ser, hur träd och telegrafstolpar rusa
förbi mej.
Det enda, jag har emot de nu nämda fortskaffningsmedlen,
är, att det går för långsamt,
och att man är för nära jorden.
Min diktan och traktan i åkarväg kan
uttryckas i de bekanta orden, som vi sjöngo i
folkskolan i Sveden:
“Upp genom luften, bort öfver hafven, hän
öfver jorden i stormande färd!”
Huru härligt skall det icke blifva, när
luftskeppet blifvit uppfunnet, och man får färdas
fram genom den vida rymden, än sprängande
genom ett digert regnmoln, än badande i det
klara, glänsande solljuset, under det att
jorden endast skönjes på afstånd såsom en mörk
massa under ens fötter. Huru muntert skall det
icke blifva att flyga i kapp med örnen, än
långsamt sväfvande i luften, än ilande med blixtens
hastighet, än sänkande sig mot jorden för att
betrakta de olika naturscenerierna, än höjande sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
