Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Något egentligen vackert kunde jag dock icke
se, förrän vi hade lemnat Illinois och kommit ett
godt stycke upp i Wisconsin.
När tåget brusade fram genom Wisconsins
skogstrakter och särskildt då vi den följande
morgonen passerade de höga, skogkrönta stränderna af
La Cross-floden, så påmintes jag om de svenska
bygderna, och jag kände mig upplifvad och glad
till sinnes. Och icke det minsta saknade jag det
stora, stolta Chicago, utan tvärtom kände jag mig
af hjertat belåten att för en tid hafva skilts
derifrån.
Det var först sent på qvällen, som jag gick
till hvila. Långt efter det att de öfriga
passagerarne krupit inom bäddarnes förhängen och slutit
ihop sina ögonlock, satt jag vid det öppna fönstret
i den lilla, med sofvagnen förenade rökkupén.
Fullmånen stod högt på himmelen och höljde
skog och mark i ett klart, silfverhvitt, förtrollande
sken. En frisk vind fläktade in genom fönstret.
Sceneriet vexlade beständigt, i det att den ena
taflan aflöste den andra. Allt detta gjorde, att
jag hölls vaken, och att tankarna höllos i liflig
rörelse.
Jag tänkte på svenskarne i Amerika, förströdda,
som de äro, öfver hela den stora kontinenten.
För min inre blick tedde sig emigrantströmmen
från de svenska bygderna till de nordamerikanska
staterna. Jag tyckte mig se afskedet mellan
den fattige emigranten och hans slägtingar. Jag
såg den stora emigrantskaran sammanpackad
under oceanångarens däck. Jag såg dem landstiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
