Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det råder här det allra största ko-lugn. Menniskorna
gå långsamt och vända sig långsamt. Dessutom
öfverraskas man af den nästan högtidliga
stillhet och tystnad, som öfverallt råder. På de
blocklagda, jemna gatorna rulla åkdonen fram nästan
ljudlöst; och dessas antal är icke så stort, att
de åstadkomma något oväsen.
Öfverallt är det godt om rum. Menniskorna
behöfva icke armbågas och knuffas, utan de kunna
rakt och högtidligt skrida fram utan att buffas
till höger och venster.
Invånarne här hafva något mera städadt och
sedesamt i sitt väsen än i Chicago. Men samtidigt
förefalla de något dåsigare. Det råder icke hos
dem den lifaktighet och qvickhet, som man finner
hos folket i trädgårdsstaden. Jag talar nu om
menniskorna, sådana man ser och hör dem på gatorna,
i butikerna och i det allmänna lifvet.
Och det är helt naturligt, att en sådan skilnad
förefinnes. Minneapolis är efter amerikansk
måttstock endast en småstad, om också en stor
småstad. Dess invånarantal är enligt senaste
folkräkningen omkring 165,000. Chicago med
sina 1,300,000 invånare stoppar derför
Minneapolis lätt och ledigt i västfickan.
Det är nu klart, att i en millionstad, sådan
som Chicago, med dess brokiga vimmel och rörliga,
brådskande lif, menniskorna skola röna inverkan
af omgifningen och smittas af den lifliga,
verksamma och äfven oroliga ande, som genomgår
det hela. En, som är van vid och lärt sig
att tycka om en storstads feberaktigt rörliga lif,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
