Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
händerna af förtjusning, när de olika föreningarne
tågade förbi.
Jag fråga en kar, som stod bredvid mej, hvar
borgmästaren var, och han pekade ut honom för
mej. När härligheten var öfver, så gick jag och
högg tag i borgmästaren och sa’:
“Did you like it?” “Oh,” sa’ han, “it was
fine, it was splendid!”
Jo, jo, tänkte jag, gör efter det, era smarta
yankear, om ni kan!
Den skandinaviska sångarparaden var anslående
genom sin enkelhet och smakfullhet. Vanliga
helgdagskläder, hvit halsduk och hvit mössa,
det var hela uniformen. Det fans ingenting
braskande. Man märkte ingenting af prålande påhäng,
som annars föreningarne här i landet slösa med.
Amerikanarn är rysligt kär i grannlåter, det
har jag lagt märke till. Dom skryter här af, att
dom är enkla republikanare, och att dom inte vill
veta af sådan fåfänga, som att en kung sätter
ordensstjernor på bröstet på män, som han vill
utmärka. Men si sjelfva klåttra de på sej både likt
och olikt: vapenrockar och sablar och generalshattar
och guldbälten och stjernor och trissor och
solar och alla möjliga grannlåter, som de kan få
tag i.
Jag tänkte just, när som att den enkla, vackra,
skandinaviska sångarparaden drog fram genom
gatorna: “Nog är ni, amerikanare, påhittiga allti, men
en sån här procession har ni ändå inte hittat på.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
