Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pastorn smilade lite han, och jag gjorde väl
så, jag med, kan jag förstå.
Och så sa’ pastor X. till mej: “Hur är de’,
mr. Olson, skulle ni vilja göra en tur till landet?
Jag skall nu fara hem till min församling; och
vill ni göra mig sällskap och stanna hos mig öfver
söndagen, så är ni hjertligt välkommen. Ni
tycker ju om att se er omkring, eller hur?”
Då sa’ jag, som sanningen var, att det var
mycket galant och vänligt af pastorn att bjuda
mig ut till sig, och att jag var färdig att genast
följa honom.
“Det är väl ingen brådska,” sa’ fru Svensson,
“ni har väl tid att ta lite qvällsmat först.”
“Om ett par timmar så går tåget,” sa’
pastorn.
Mor Svensson hon bulla upp, hon, förstås,
det bästa huset förmådde. Jag höll öga på
pastorn jag, för jag var nyfiken att finna ut, hva’
han var för slags menniska. Han såg allvarliger
ut, men likaväl så gick det då och då ett trefligt
leende öfver hans ansigte.
När som att vi satt å åt, så var de jag, som
lät pastor X. föra ordet. För si, folkvett får
man lof att ha och inte vara framfusiger. När
som att man är tillsammans med bildadt folk, så
ska’ man inte babbla på, utan hålla mun på sej,
så att man kan få lära sej nånting. Om man
bara hör sin egen stämma, så blir man inte
mycke klok här i verlden.
Nu var det så, att Svenssons hade en tid
bott i O. och varit pastorns församlingsbor, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
