- Project Runeberg -  Jan Olsons äfventyr eller en vermländsk emigrants resor och lefnadsöden i det Norra Amerika /
181

(1892) [MARC] Author: Gustaf Sjöström With: Gus Higgins - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

annorlunda. Men antingen det är i staden eller
på landet, så har pastorn fullt upp att göra och
har icke mycken ledighet till studier och hvila.
Jag säger icke detta för att klaga deröfver;
tvärtom har arbetet alltid varit mig kärt. Men
eftersom ni bad mig göra en jemförelse mellan pastorn
i Sverige och pastorn i Amerika, så måste jag
säga, att församlingslärarne i detta land hafva ett
tyngre arbete på sina skuldror. Naturligtvis
gifves det undantag, men jag talar nu om, hvad som
är regel!”

Under det att pastor X. talade, intogs jag af
beundran för honom. Af dem, som resa hit öfver,
arbeta de allra flesta på att samla pengar, att göra
sig så förmögna som möjligt. Följaktligen tänka
de litet eller intet på sina medmenniskors lycka.
Sådant skulle endast hindra dem i deras sträfvan.
Här åter hade jag framför mig en man, som midt
i det sjelfviska Amerika gjort till sitt lefnadsmål
att arbeta, icke för sig sjelf, utan för sina
medmenniskors andliga och lekamliga väl. Det var
kärlekens sol, som lyste fram mot egoismens
mörka bakgrund. Om jag ska’ säja, som sanningen
är, så kände jag mig nu inte så kavat, som jag
annars brukar göra.

Men tiden hade hastigt flugit undan, medan
vi suttit der och samtalat. Jag tog upp klockan
och fann, att det var fyra timmar, sedan vi
lemnade Minneapolis.

“Vi äro straxt framme,” sa’ pastorn.

Om fem minuter stannade tåget och konduktören
ropade platsens namn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:27:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/janols/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free