Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om jag ska’ säja, hvad det var, som särskildt
var utmärkande för både prestfrun och hennes
döttrar, så var det, att dom var på samma gång
enkla och fina. Det är konsten, det, ser ni, här i
verlden. Inte är det svårt att spöka ut sej och
göra sej grann. För det ändamålet behöfs det
bara att gå till drygoods-storet och köpa sej
hvarjehanda lysande saker och sedan fästa dem på
kroppen. Så gör också de, som inte förstår sej
på saken, och deras antal är legio. Men de, som
ha det rätta förståndet, de veta, att verklig finhet
hellre trifs tillsammans med det enkla än med
det granna. Till det fina eller sköna hör nödvändigt
måttan. Så snart omåttlighet eller öfverdrift
på något sätt kommer med i spelet, så är det
vackra försvunnet.
Well, för att nu hålla mej till presthuset, så
var fruntimmerna der mycket enkla både i
klädsel och sätt; men på samma gång var det hos
dem något så fint, vackert, smakfullt och tilldragande,
att jag inte kunde annat än tycka, att det
var ovanliga menniskor. Jag må korteligen säga,
att deras bildning satt inte i kläderna, utan i
hjertat. Och från hjertat lyste det rätt igenom
menniskan och genomträngde allting, som de talade
och gjorde.
Frun var en arbetsmyra och höll huset i ordning,
så ingenting mankerade. Hon lärde flickorna
alla möjliga hushållsbestyr, och den äldsta
dottern kunde, efter hva’ gumman sa’ mej, både koka
och baka och tvätta och stryka. Då blef jag
förvånad, för flickan såg så finer ut, och jag hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
