Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jan Olson från Kil skulle köra skördemaskin på
Fryklunds farm. Och derför kom det en helanste
hoper af folk till gården för att träffa mej och se
på härligheten. Och när dom såg mej köra,
hurrade kararna, och qvinnorna viftade med
näsdukarne, alldeles som man gjorde åt kungen i
Sverige. Och så kom jag ihåg i detsamma, att jag
har blifvit uppmanad att bli kung i Nebraska, och
jag tänkte: hvem vet, hur det kan gå!
Dagen derpå så hade Fryklund på qvällen
en skördefest, och då förplägade vi oss med Guds
gåfvor och mådde riktigt godt och hade mycket
lifvadt. Jag hjelpte, förstås, till med att göra det
muntert. Jag berättade roliga historier och sjöng
sånger.
Nu fick jag sjunga: “Kung Karl den unge
hjelte,” som polisen hindra mej från i Minneapolis.
Och när jag sjöng: “Till Österland vill jag
fara, Der bor allra kärestan min,” så la’ töserna
hufvu på sned och såg söta ut.
Och när jag sjöng: “Ack Wermeland du sköna,
du härliga land,” så stämde Fryklund och de
andra värmlänningarne in i sången.
Vi hölls i fria luften omkring Fryklunds hus;
och han hade satt opp mellan träden en mängd
kulörta papperslyktor, så det såg riktigt trefligt
ut, när alla möjliga färger lyste der i skymningen.
När det led mot slutet af festen, drog Fryklund
fram en stor lår på gården och så tog han
fast i mej och sa’:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
