Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så satte vi oss då i gång och marscherade
bort ifrån “campen” inåt den obanade skogen.
Det kändes utomordentligt friskt att vara midt i
skötet af Guds fria natur. Jag kände mig ledig
och ogenerad som fogeln på qvist och sjöng och
galade, så att småfoglarne blefvo alldeles
förvånade och tittade på mej med stora ögon.
Sedan vi under en timmes tid hade följts åt,
beslöto vi att gå, två åt ett håll och två åt ett
annat håll, och två åt ett tredje håll. På det
sättet kunde vi lättare finna ut, om det fans
något vildt der i trakten.
Kamraten X. och jag började så att vandra
för oss sjelfva. Om en half timme märkte vi, att
det fans skogsdjur i trakten. Plär och der kilade
en hare förbi oss; men för den här gången läto
vi hararne vara och tittade bara efter, om vi inte
kunde få se tecken till någon björn.
Vi hade väl hållit på i tre qvarts timme och
klifvit öfver än det ena hindret och än det
andra, då X. sade, att han såg en mörk massa på
afstånd röra sig bland träden.
Vi spände synkraften, allt hvad vi kunde,
och sannerligen fick vi inte se två björnar, en
större och en mindre, larfva i väg bort ifrån
oss, alldeles som om de inte tyckte om att
blifva störda.
Vi sprungo en omväg och gensköto dem,
så att vi kommo på en fyratio fots afstånd ifrån
dem. Vi gjorde i ordning bössorna.
“Jag skjuter först. Vänta du!” sa’ X. Det
blixtrade till, det skrällde i berghällarne, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
