Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riktigt längtar till dem, för de måtte vara det
mest lifvade folk, som fins här i landet; och det
är det lifvade, som jag tycker om. Och i
öfvermorgon så lägger jag i väg till siouxarna.”
“Usch, hva’ säjer du, Janne!” sa’ nu Svensson.
“Inte ska du väl med berådt mod och vett vilja
gå och ta lifvet af dej!”
Och moran hans sa’ med klagande stämma:
“Snälle Jan, gå inte dit!”
Men jag var enveten, jag, och sa’, att det fick
gå, hur det ville. Och livad det beträffar med
lifsfaran, så är den stor öfverallt här i landet, ty
litet hvarstans hör man revolverkulor susa genom
luften.
Well, när som att Svenssons såg, att jag var
orubblig i min föresats, så läto de saken vara och
hoppades, att jag skulle reda mig ur
farligheterna.
“Men det ska jag säga dig,” sa’ Svensson,
“att en indian fångar man inte med snus, som du
gjorde med björnen.”
“Lugna dej du, Svensson,” sa’ jag, “kommer
tid, kommer råd.”
Följande dag rustade jag mig för resan. Jag
skaffade mig ett par grofva, långa revolvrar och
lät på hvardera sidan af midjan sy ett par
revolver-fickor, der de båda kamraterna fingo en lätt
åtkomlig och på samma gång undangömd plats.
Jag tog på mej en skinnväst, och i fickan på
västens venstra insida stoppade jag en gul
läderplånbok, som innehöll några greenbackar och några
småtrefliga bref. Och så satte jag på mej en rock,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
