Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om resan till Indianlandet blefve det för långt
att berätta allt. Jag vill bara nämna ett par
saker, som visa, att hvart man kommer, så fins det
elaka menniskor.
Det var på eftermiddagen, som jag lemnade
Minneapolis. På qvällsqvisten blcf jag dufven och
kände lust att ta mej en hvilare. Jag lade
omkull mig på soffan, och som den var liten, så fick
jag lof att krypa ihop, så att jag blef som en
hopfäld tumstock. Hufvudet mitt, som hvilade på
klädrullen, hade jag åt gången till. På bänken
midt emot mig hade jag lagt min stora
skinnväska.
Jag låg der och dåsade utan att kunna sofva,
för hufvudet var så fullt af tankar. Jag låg och
fundera’ på siouxarne och tänkte på, hur
obehagligt det skulle kännas, om de skar af mej
hufvudsvålen. Emellanåt lyfte jag en liten smula på
ögonlocken, så att jag genom ögonhåren kunde
oppsalvera, om det skedde nånting märkvärdigt i
jernvägsvagnen. Well, rätt som det var, blef jag
förvånad, då jag såg genom ögonhåren ett ben
skymta framför mej och en fint klädd kar, som
hade suttit på andra sidan gången, sträcka sig
öfver soffan midt emot mig och grabba tag i min
väska.
Jaså, tänkte jag, nu komma materialerna till
pass. Just som den bofven med väskan i hand
startade mot dörren för att stiga af tåget, som
just stoppade vid en station, så drog jag hastigt
upp ur en ficka en på en trissa uppvindad
metref, som var vådligt stark och som hade i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
