Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var åtskilliga yankeer och irländare der,
och de frågte mig, hvad jag var för en slags
fellow och hvar jag kom ifrån. Då hof jag upp min
röst och höll på landsens språk, så godt jag
kunde, ett tal till dem och sa’ att mitt land var
Sweden och att det var det mest kristliga land, som
fins, och det mest civiliserade, och att, hvad bra
menniskor beträffar, Sweden “biter” hela
Amerika.
“Men,” sa’ jag, “jag hörde i Kil, att det här
var ett så märkvärdigt land, fullt af kneperier och
lifvade uppfinningar, och nu reser jag omkring för
att se på härligheten.”
“You are all right!” skrek då en profryttare,
och så skratta dom åt mej. De tyckte väl, att
jag såg lite grönaktig ut, kan jag tro.
När det led mot slutet af resan, så tog jag
upp ur fickan några karameller och gaf åt
qvinnorna och barnen. Sedan tog jag upp ur en
annan ficka en tobakspung och sa’ åt kararne, att
om de ville komma med mig i rökvagnen, så
skulle jag bjuda dem på en rök. Jag tog väskan
med mig för säkerhets skull, och så ramlade vi i
väg, äfven han, hvars byxor jag hade velat
trimma, in i rökkupén. Der slogo vi oss ned, och jag
drog upp ur en ficka åtskilliga kritpipor och fylde
dem med tobak och gaf dem.
Nu ska’ ni tro, de blefvo lifvade. Vi berättade
historier, både den ene, och den andre. Men
när de hörde, att jag skulle helsa på indianerna,
så rådde mig ett par stycken, att jag inte skulle
göra det, för vildarne skulle ta’ lifvet af mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
