Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kamraterna började då se nyfikna och allvarsamma
ut och mönstrade mig från topp till tå.
Men då gäspade jag och sa’, att det var tid att
sofva, och så lurade jag ihop mig i hörnet, med
klädrullen under hufvudet och med väskan under
armen. När jag låg der med slutna ögon, så
hörde jag en af kararne säga:
“He is a hard case.”
Det är bra, tänkte jag, och så somnade jag.
Resan gick lyckligt. Det var ingen, som
bestal mig eller på annat sätt bråkade med mig.
På morgonen, när vi hade smakat på våra
matsäckar, bjöd ena grufarbetarn på öl, och jag
serverade honom och kamraterna svensk tobak i
kritpipor.
När vi så satt der och förnöjde oss och solen
tittade in genom vagnsfönstren, så blefvo vi alla
vid utmärkt godt humör. Då börja’ tungan att
gå på mej, och jag berättade hela min lefnadshistoria,
ända sedan skolmästarn i Kil klådde mig,
för att jag inte kunde långkatjesen, och intill
närvarande stund. Då blefvo kararne muntra och sa’,
att jag bara skulle hålla på, som jag hade börjat,
så kunde jag bli guvernör. De svarade för, att
de och alla deras bekanta skulle rösta för mig,
så snart jag beslutade mig för att runna.
“Well, håll ord bara,” sa’ jag, “ingen vet, hvad
som kan ske!”
Vid sjutiden på morgonen sade kamraterna
mig farväl och stego af vagnen, för att fortsätta
resan i annan riktning. Ensam fick jag nu resa
i ytterligare tre timmar. Jag gick ut och klef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
