Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upp på vagnstaket och lade mig der och gassade
mig i solskenet bredvid kusken, pratande med
honom och samtidigt studerande landskapet.
Vägen, på hvilken vi foro, gick genom ett
land, som till större delen var en böljande slätt,
med undantag af att på ett och annat ställe en
rätt ansenlig höjd afbröt det enformiga i sceneriet.
Dessa amerikanska prärier, sådana man ser
dem här, kunna kallas slätter, endast då man tar
en öfverblick öfver dem och ser dem i stort, ty
då märkas icke dalsänkningarne och kullarne.
Men i sjelfva verket liknar prärien ett upplöjdt
åkerland. Det går upp och ned, upp och ned.
Är man på kammen af en ås, så kan man se
utöfver hela landskapet. Men är man nere i fåran
eller i dalen, så är utsigten mycket begränsad.
Som jag nu låg der och gjorde kusken alla
möjliga frågor om indianerna och deras lefnadssätt,
om “Sittande Tjuren” och om det senaste
indiankriget, så döko plötsligt ett par
anskrämeliga figurer upp på krönet af närmaste höjd. Det
var två indianer till häst. Jag hade aldrig förut
sett några indianer annat än på taflor. Men jag
kände genast igen dem på deras fjäderprydda
hufvuden och hela deras klädedrägt för öfrigt. Usch,
hur dom såg ut! De redo icke så långt ifrån oss;
men, för att bättre studera dem, tog jag upp min
kikare och satte den till ögonen.
“Det var mej ena fulingar,” tänkte jag. “Jaså,
det är det der herrskapet, som jag skall helsa
på.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
