- Project Runeberg -  Jan Olsons äfventyr eller en vermländsk emigrants resor och lefnadsöden i det Norra Amerika /
246

(1892) [MARC] Author: Gustaf Sjöström With: Gus Higgins - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det var en storartad syn, som tedde sig för
mig. En förfärligt stor skara indianer hade lägrat
sig i närheten af mitt tält. En mängd af dem
måtte hafva kommit från aflägsna trakter, ty så
många hade jag aldrig förut sett. Nog var det
väl ett par tusen tillsammantagna.

Ett par indianhöfdingar tecknade åt mig, att
jag skulle sitta upp på en vacker, hvit häst, som
stod färdigbetslad.

“Hvad är det fråga om?” sa’ jag till tolken.

“Ah, man ska’ fira ett jubileum,” svarte han.

Här måtte det bli något triroligt, tänkte jag
och hoppade upp på hästryggen. Två af höfdingarne
togo tag i tygeln, en på hvardera sidan, och
satte sig i marsch med mig och hästen. Och
efter oss följde en helanste lång procession af
indianmenniskor. Jag vände mig om i sadeln och
nickade på hufvut och log åt dem. Hi ho, hi ho,
hi hi ho, skreko de då, det värsta de kunde.

När höfdingarne kommo utanför byn till en
stor öppen plats på höjden af en ås, stannade
de, bundo hästen vid ett träd och ledsagade mig
till en kulle. Indianarna, både män och qvinnor,
ställde sig i en ring omkring mig. Tolken kom
fram till mig och sade:

“Indianarne helsa Skinande Solen såsom deras
väntade messias.”

“Jaså, jag stiger i graderna,” sa’ jag.

I detsamma satte sig den stora tjocka, brokika
menniskoringen i rörelse, och det blef det
värsta dansande och hoppande, som jag någonsin
har varit vittne till. Och så dom skrek se’n!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:27:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/janols/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free