Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aflagt, sprungo ut i fria luften och skreko till
hvarandra:
“Skinande Solen har rymt. Ta fast’n, ta
fast’n!”
Allt det der såg jag i min fantasi, när jag på
afstånd hörde indianskränet. Till råga på
olyckan tittade nu också månan fram ur de tjocka
skyar, bakom hvilka den hittills hade hållit sig
gömd, lyste opp trakten och gaf mej på samma
gång ett förargligt hångrin, så att jag önskade jag
hade haft litet tjära att smörja’n i syna med.
När jag kom upp på närmaste höjd, vred jag
om hufvu’ och tog en titt bakåt. Då ska’ ni tro,
jag fick se nånting! Ett helt regimente af
indianare kom flygande på sina kampar efter mej.
“Nu ska’ ni få lite motion på morronqvisten,
era envetna röskinn,” tänkte jag, och så tryckte jag
in klackarne i hästens sidor, så att han flög upp
som en raket och sträckte i väg genom luften
utan att knappast röra vid marken.
“Här ska’ ni få se på en svensk värmlänning,”
sa’ jag för mig sjelf, och så lutade jag mig fram
öfver hästhalsen, klämde benen tätt intill
hästkroppen och fördes liksom på vädrets vingar i
svindlande fart öfver prärien.
“Hi, hi, ho,” skreko indianarna efter mig.
“Har ni sett mej flyga!” skrek jag tillbaka.
På detta sätt tillryggalade vi mil efter mil,
utan att indianerna lyckades komma mig
synnerligen närmare.
Jag mins, hvilken liflig fart mina tankar fingo,
under det att jag sålunda ilade i väg. Allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
