Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lyckligtvis var vattnet grundt, endast omkring
tre fot djupt. Jag blef våt upp till midjan, der
jag halflåg på hästen.
“Get up!” skrek jag. Hästen försökte att resa
sig, men kunde icke. Han hade skadat sig i
fallet.
Det återstod nu inget annat för mig än att
gifva mig fången. Jag pulsade fram till en sten,
som midt i bäcken sköt upp öfver vattenytan,
kraflade mig upp på stenen och satte mig på
densamma. Sedan öppnade jag min väska tog fram
en tobaksfyld snugga och tändsticksask och
tände min pipa. Och så lade jag benen i kors,
alldeles som en turk, och så lade jag armarne i kors,
och så sög jag på min pipa och så tittade jag ner
i vattnet, alldeles som om jag funderade.
Om en stund vimlade stranden af indianer,
som tjöto och hoade och skrattade, som om de
voro tokiga. Jag märkte, huru en af dem klef
ner till stranden. Det var tolken. Han skrek till
mig:
“Skinande Solen ska’ komma hem och ymsa
kläder.”
Då tittade jag upp, gjorde stora ögon och sade:
“How do you do, gentlemen? Det är roligt
att se, att ni är morronfriska utaf er. Nu följs
vi hem och äter frukost.”
En af indianarne lemnade mig sin häst och
återförde min pålle, som hade vrickat sig i
fotleden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
