Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vänner, om det inte alltid går, som vi önska och
vilja, så skola vi lulla våra oroliga sinnen till
hvila och säga, som Ebba Brahe sade:
“Jag är förnöjd med lotten min Och tackar
Gud för nåden sin.”
Men hva’ i allanste dar sitter jag nu och
ritar för betraktelser! Det är märkvärdigt, hva’
det barkar i väg med mej ibland! Jag ville bara
säga som så, att fast jag nog skulle vilja fira jul
med några hvita svenskar, så är jag inte hängsjuk,
derför att jag måste jula hos röda indianer.
Jag får alltid nog att göra, så att tråkigt blir
det inte.
Emellertid är nu julen inne, och då gå mina
tankar tillbaka till förra tider, isynnerhet till min
barndoms dagar.
I Sveden kunde man då fira jul, så det förslog.
Tänk, hur det bakades och slagtades och
brygdes! Äfven om man lefde knalt och tarfligt
under hela året, så skulle man ändå ha det
festligt vid juletid. Och tänk, hva’ man då satt i
sej gräsligt med mat! Det var ju precis, som om
man ville äta för hela året. Vi, pojkar, vi var då
tokiga, förstås, för vi åto, tills vi blef stela som
grindstolpar. Och gammelfolket var inte mycket
sämre. Ja, det var ett kalasande från bitti
till sent.
Och en sådan härlig julotta vi hade! Det var
något till att si, när hundratals julslågor lyste från
kronorna och från bänkarna och frän altartaflan.
Åh maj, hvad jag då var förtjust! Och när så
alla kararna och qvinnorna stämde upp: “Var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
