Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
helsad, sköna morgonstund,” då visste jag, att det
var jul. Det var, så att det gick igenom märg
och ben. Och när så presten läste upp texten
om det lilla Kristusbarnet och om herdarne och
ljusskenet och fårena, då kände jag mig uppbygd
och jag hade lust att springa i kapp med herdarne
till Bethlehem.
Men bland alla trefliga minnen har jag också
ett otrefligt minne från en svensk otta.
Det var på det här viset, att föräldrarne mina
var fattiga och inte hade råd att hyra bänkplats
utan vi fick sitta i gången, vi, må vetta.
Well, en julotta, så satt jag som vanligt på
en af de der simpla bänkarne i gången och var
vådligt andäktig. När som att jag kom hem, så
slog mor ihop händerna och sa’:
“Jo nu, Jan, ser din nya öfverrock vacker ut!”
Jag såg efter, hur det var fatt, och då fann
jag till min stora sorg, att det var fullt med
stearinsmockor på axlarne och ryggen. Jag hade
suttit midt under en ljuskrona, och stearin från
kronans ljusstakar hade droppat ned och lagt sig
som stjernor på min rock. Och det var omöjligt
att taga bort stearinpladaskerna, utan att också
luddet följde med. Ni ska tro, jag var arg, för jag
hade fått rocken qvällen förut till julklapp. Far
min börja gräla på mej och sa’, att jag var ett
nöt. Men mor min, som alltid hade förståndet,
sade:
“Kom ihåg det, Jan, att ingen fröjd är
oblandad!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
