Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en skifva och doppade och mumsade. Och så
gick man på och doppade, till dess att magen var
full af brödskifvor. Ölstånkan gick äfven nu
laget rundt, och man önskade hvarandra ännu en
gång en treflig jul.
Och sedan på qvällen, när granen eller den
mångfärgade armstaken tändes, då var det, som
om man var i sjelfva himmelriket. Med öfversvallande
fröjd betraktade man ljusen och äpplena
och sockerhjertana. På bordet lågo högar
af allehanda gosaker, kusar och bockar och
bullar och pepparkakor och kringlor och en hel
mängd andra saker. När till sist julklapparne
kommo, då stod glädjen som högst. Det behöfdes
icke många och dyrbara skänker för att glädja
ett bondhjerta i Sveden. Ett par skor eller en
ludenmössa eller en svart silkeschalett eller ett
klädningstyg eller en sju alnar lång halsduk eller
en trähäst eller en trädocka eller en tobakskardus
— en enda dylik sak var tillräcklig att göra en
glad och belåten.
Så kommo till sist på qvällen lutfisken och
julgröten. Ja, den der hvita gröten med kanel
och socker — det var det härligaste, som barnungarne
och äfven gammelfolket kände till. Och
så var det så lifvadt att äta den, for då försökte
sig alla såsom rimsmidare. “Gröten är hvit som
en krita, Det syns han är kokt utaf Brita.” “Den
jänta är rysligt söt, Som har kokt denna härliga
gröt.” Det var rim, som jag svängde mig med.
En annan fråga var, hvem som fick de i gröten
inlagda två bönorna, som voro ämnade för en pojke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
