Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfver glittrande bölja styrde kosan mot gamla
landet.
Det blef ett lif, när jag kom till Kil, ska’ ni
tro. Mor min höll på att klämma ihjel mig. Folket
der hade reda på min märkvärdiga framfart i
Amerika under det år, som jag här hade tillbringat.
Det var några af dem, som hade hållit Hemlandet,
i hvilket jag beskref mina märkvärdiga
äfventyr, och de hade låtit tidningen cirkulera i
sta’n, så att de öfriga invånarne också fingo läsa
mina epistlar. Och derför, när jag nu kom hem,
så blef jag mottagen som sjelfvaste Amerikas
president. Alla sa’, att jag var en ära för det
vermländska namnet, och dom bad mej att bara
hålla på, som jag hade börjat, så skulle det blifva
nånting stort utaf mej.
Töserna i byn, i synnerhet Jönssons Anna,
berömde mej, för jag såg så stilig ut. Ni ska tro
jag också såg mera folklig ut nu, när jag kom
tebaks från Amerika, än när jag emigrerade. Det
långa håret hade jag skurit af mej, och i stället
hade jag håret kortklippt och jemnt liksom på en
bäfvermuff; och så hade jag det uppstruket bakåt,
så att jag såg frimodig och treflig ut. Och
skäggakransen var försvunnen, så att jag var slät
och fin om kindbenena. Men mustascherna hade
jag qvar, och dem hade jag snyggat till så mycket
som möjligt. Flickorna sa’, att jag rakt åf såg
ut som en herre; och det, kan ni förstå, kändes
godt i själen.
Skolläraren, som klådde mej, när jag var liten,
för att jag inte kunde långkatjesen, bad mej att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
