- Project Runeberg -  Jan Olsons äfventyr eller en vermländsk emigrants resor och lefnadsöden i det Norra Amerika /
294

(1892) [MARC] Author: Gustaf Sjöström With: Gus Higgins - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jag skulle hålla tal i skolhuset, och det lät jag
inte säja mej två gånger. Det kom smäckfullt
med folk, och jag talade och beskref och berättade
om de märkvärdigheter, som jag hade upplefvat
i det nya landet, så att det ibland var alldeles
dödstyst i salen, och ibland skratta’ dom, så
att dom höll på att kikna. Dagen derpå höll
prosten ett kalas för mej, till hvilket några af
stadens finaste herrar blifvit inbjudna. Å my, om
jag skulle omtala all den ära, som vederfors mej,
så skulle jag få lof att skrifva en hel bok!

Jag var också till Karlstad och träffade biskopen
och talte om för’n, hur det står till med
den svenska kyrkan i Amerika. Särskildt berättade
jag, att presterna i Amerika äro onda på
hemliga föreningar, och att jag, som tycker om
lite hemligheter, kom i tvist med dem, strax jag
anlände till det nya landet. Och så sa’ jag åt
honom, att det löna’ sej inte, att han eller
erkebiskopen eller andra frimurare försökte att blifva
Augustanare, för det komme aldrig att gå. Jag
sa’, som sanningen var, och gjorde inga
undanflykter. Biskopen smilade han bara och sa’, att
kommer tid, kommer råd.

Och så for jag till Stockholm. Och der kan
tänka, helsa’ jag på kungen. Han var mycket
gemen och nådig, och vi hade ett långt,
förtroligt samtal med hvarandra. Han bjöd mej på en
lång segar och frågte, hur jag tyckte om’en.

“Well,” sa’ jag, “om jag ska’ säja som ’e är,
så är ’n en smula för torr. I Amerika är vi vana
ve’ mjuka, fuktiga segarer, som smaka tusen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:27:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/janols/0337.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free