Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gånger bättre. Men majestätet ger det bästa han
har, och jag vill inte klandra varan.”
“Ja, du är då också omöjlin, Janne,” sa’ kungen,
“men tala nu om, hur du har haft det!”
Och jag talte och talte i en helanste timme,
och kungen satt der i sin gullstol såsom ett tändt
ljus, med förvåning i sitt anlete, uppmärksamt
lyssnande till mina historier. Till sist brast ’en ut
i skratt och sa’:
“Ja, du är då inte lessen du, Janne!”
“Nej, inte mycke,” sa’ jag.
Och sedan talte jag allvar men och sa’, att
han och riksens råd fick lof att styra om, så att
Sverige deltog i verldsutställningen i Chicago.
“Det blir en evig skam,” sa’ jag, “om vårt
dyra fosterland kommer på bakkälken, under det
norrbaggarne redan beslutat sig för att vara med
och votat ett anslag för att betala expenserna.”
“Då slog kungen mej på axeln och sa’:
“Det har du, min själ rätt i, Janne! Du kan
vara lugn, jag ska’ göra mitt bästa.”
Och så tog jag adjö.
Drottningen kunde jag inte få se, för hon hade
rest bort ifrån sta’n för att sköta sej; men jag
heisa’ till’na så mycket.
Till min ohejdade glädje erfor jag kort derefter,
att hvad jag sade till majestätet om utställningen
hade tagit skruf, och att Sverige ska komma
att vara med bland de andra nationerna vid
den stora täflingen i Chicago.
En af kungens kammarherrar hade fått en
vink af sin herre att föra mej omkring i staden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
