Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Vårt lif är en våg,
Som röres en tid
I svallande tåg
Vid vindarnes strid” o. s. v,
När jag fick sigte på Amerikas jord, så blef
jag glad till sinnes. “Här kan man ändå ha
lifvadt,” tänkte jag. Jag kände mej vådligt
kavat, när jag kom i land, derför att jag kunde
göra mej förstådd på landets tungomål. Det var
annat det, än i februari 1891, då jag första gängen
satte foten på den här sidan om Atlanten. Å
my, hvad jag då var bortkommen och enfaldig!
Nu deremot gick jag och såg morsk ut, så att
yankeerna skulle förstå, att jag var en gammal
amerikanare.
När jag från Ellis Island hade kommit i land
och just som jag kom fram till hörnet af
Broadway, såg jag en man, som var klädd i prestrock och
som hade ett ljuslagdt ansigte.
“Hallå, är pastorn svensk?” sa’ jag.
“Yes, och det är väl han också,” svarte’n.
“Yes, ditåt lutar det, ty jag är Jan Olson från
Kil” sa’ jag.
“Nej, är det möjligt! Följ med mej nu, så
få vi språkas vid!”
Resultatet blef, att jag inte stannade i New
York, såsom jag hade tänkt. Presten stod färdig
att resa till Augustana-synodens kyrkomöte i
Lindsborg, Kansas, och mente tro på, att jag
också borde resa dit, i fall jag ville vara med om
nånting märkvärdigt. Som jag har en lifvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 20 20:27:06 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/janols/0341.html
