Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“No,” ljöd det genom salen.
“Ha ni slagtat någon då?” sa’ jag.
“No,” skrek dom och skrattade samtidigt, så
att hattarne höll på att hoppa af hufvena.
“Inte skär ni säd heller,” sa’ jag, “men så
mycket vet jag, att ni skär guld med tälgknifvar.
Att ni inte behöfver att ha nånting att göra med
ladugården och svinstian, vet jag väl. Och hvad
bryggning beträffar, så är kärlekens vin det enda,
som ni brygger, och det bjuder ni frikostigt till
höger och venster. Ni ha ju en fästman eller
“beau” på hvarje finger, vet ja’. Och med dem
sitter ni och kuttrar till framåt midnatt. Det är
annat det än i gamla landet, der en flicka har
bara en fästman, som hon får se en gång hvar
fjortonde dag.”
Sedan jag hade hasplat ur mej en hel mängd
roligheter om lifvet i denna och den andra
verlden — Sverige nämligen — så att flickkropparne
skakade af skratt, så tänkte jag, att jag borde
narra dem att gråta, innan jag slutade, alldeles som
en prest gör, när han profvar till ett pastorat.
Jag skildrade för dem ett svenskt paradis.
Jag beskref för dem den ringlande, sqvalpande
bäcken, de hvitstammiga björkarne, de vackra,
skuggiga löfkronorna, de ljufva, doftande
skogsblommorna, de betande korna och getterna, den
sköna, hvarken heta eller kyliga sommarluften och
den klara, mörkblå himmelen. Jag erinrade dem
om, huru de en gång prydde sig med skogens
välluktande sippor och vifvor och hur de af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
