Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grocery-clerk och vandringsman och resebeskrifvare. Men
inte kom jag derigenom något högre i graderna,
och inte blef jag rikare heller. Nu ska’ jag
försöka, om inte politiken kan ge mej en lift.
I Thorsdags var jag med på begrafning. Den
som begrofs, var en gammal, hederlig svensk med
namnet konsul Sundell. Han var nu sjuttio år
gammal och hvit i hufvudet. Men han hade inte
behöft dö för det, ty han var full utaf lifskraft
och munterhet. Hade det inte varit för den
gräsliga hettan, så hade han nog lefvat ännu. Bara
en vecka, innan han kolade af, stötte jag ihop med
gubben på gatan, och vi kom i lifligt samspråk
med hvarandra om både det ena och det andra.
Och så bjöd han mej in på ett kafé, och der tog
vi ett glas vin tillsammans — gubben tyckte om
vin, men inte bränvin — och så språkade vi om
våra lefnadsäfventyr. Det var roligt att höra
honom berätta om sitt arbete i grufvorna och
om sina färder på hafvet och om sin vistelse
såsom konsul i Tyskland. Jag märkte, att han hade
haft samma äfventyraranda som jag, fast det hade
gått bättre för honom, ty han hade blifvit konsul,
och det har inte jag. Kanhända det går bättre
för mig nu, när jag kommer in i politiken, så att
också jag kan få mej en jabb.
Well, hva’ jag vill säja om konsul Sundell,
är, att han var en dugande kar, som hade reda
på sina stycken. Och så var han en präktig
talare. Han hade ett grannt målföre och kunde
ryta som ett lejon. Jag hörde honom en dag
läsa upp skaldestycket “Sven Dufva,” och när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
