Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utanför norra tullen. Jag gick der helt stilla med
ett paraply under armen och funderade på, hur
jag skulle komma mej opp här i verlden.
Plötsligt såg jag på afstånd ett djur med två
långa öron. Det gick stilla och fundersamt
liksom jag sjelf. När det kom närmare, såg jag,
att det var en åsna.
I förbigående sagdt, är det märkvärdigt, så
mycket åsnor, dom har här i landet. Jag menar
nu inte tvåbenta, utan fyrbenta.
Som sagdt var, så mötte jag åsnan. Vi gick
förbi hvarandra, utan att säga ett ord. Vi bara
bligade på hvarandra på ett lugnt och godhjertadt
sätt, liksom hyggliga personer alltid bruka göra.
När jag hade gått några steg förbi åsnan, så
kom det mig i tankarne, att vi kunde göra
sällskap tillbaka till stan, och så vände jag om och
gick fram till åsnans hufvud och tog opp en
sockerbit ur fickan och stoppade i mun på’na.
Hon mumsade opp sockret, och så gick vi
tillsammans ett stycke, och jag gick vid sidan och
höll min hand på ryggen hennes.
“Stopp,” sa jag efter en stund, och så gaf
jag åsnan ännu en sockerbit, och så klappa jag
’na på halsen och så klef jag opp och satte mej
grensle på åsneryggen. Och si, åsnan hon var
hyggli och gjorde inte en endaste spark eller
krumbugt, utan lät mej sitta i fred.
Nu började en den roligaste ridt, som jag
nånsin har haft. Alla menniskor utefter vägen
gapade på mig. Jag satte hatten på sned och
vred mustascherna uppåt och såg bister ut, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
