Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
menniskomassa på 120,000 själar! Det är ju
detsamma som att packa hela Stockholm i ett
rum. Men så var det i alla fall. Att jag allri
såg någon sådan märkvärdighet i Sveden,
behöfver jag väl inte säja.
Och så var det en sångkör der på 5000 röster.
Dom sjöng det värsta dom kunde, men ändå hördes
knappast sången till andra ändan af byggningen,
så stor var den. De flesta personer hörde
naturligtvis inte ett ord af hvad talarne sade. De fingo
se folkmassan, och de kunde säja, att de hade
varit med på invigningen; det var alltihop.
För min del så klef jag opp i en jernkonstruktion
och satt mej på en jernbalk mellan ett par
hvalfbågar alldeles öfver platformen. När de höga
herrar, som höllo tal, sa nånting bra, så hurrade
jag, och då fick alla de tusentals menniskorna
också lof att hurra, det var klart. Jag kände mej
mycke belåten, der jag satt, och tyckte, att det
var egentligen jag, som styrde om hela
invigningen.
Det värsta väsendet så var det, när slutligen
vice presidenten Mårten steg opp och höll tal.
Då drog alla menniskor ut sina snytnäsdukar och
börja vifta så häftigt, att det blef svalt till och med
deroppe der jag satt. “Gud välsigne Amerika”,
ropade Mårten till sist, och då blef det ett hallå,
så det kan ni inte tänka. Det var ett tjutande
och hurrande, som man aldrig får höra annat än i
Amerika. Jag skrek uppifrån taket alldeles som
om jag var i sjönöd, och dom andra var inte
sämre. Ja, det var en rolig invigning!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
