Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
rande ett bolster, kuddar och täcken till dem,
så att de fingo en ordentlig säng.
Gevaldigern, hvilken hette Lönqvist, var gammal
bekant till Olson, och honom mycket tillgifven.
Härutaf kom det sig att en viss prestman
fick höra att Jonas Olson satt häktad, och
beslöt göra honom ett besök. Ditkommen,
begärde han att få träffa Jonas Olson, hvilket
nekades, till följd af förbud från kansliet.
’Det är bra besynnerligt,” sade presten, ’"jag
har aldrig blifvit nekad att besöka hvilken
bandit som helst i fängelset, men är nu nekad
att besöka en som är förvillad i religion; jag
skall sjelf gå till landshöfdingen,” hvilket ock
skedde, från hvilken han återkom med
tillåtelse att besöka fången. Han kallade ut Jonas
Olson, med hvilken han hade ett långt
samtal, och då de skildes åt sade han: "I morgon
får du komma ut, och då får du komma till
mig;” så skedde ock, han gick till presten
enligt aftal sedan han sluppit ur häkte, bestyrt
om skjuts till hemresan och betalat Lönqvist
för sängkläderna, hvilka Janson fick behålla.
Då Jonas Oison emottog sin förpassning hem,
så begärde han "skjuts härifrån såväl som I
skjutsade mig hit;” "Nej,” blef svaret.
Hvarpå Olson tillade: "jag är häktad och hitförd
för det jag spridt falsk lära och höll bön i
mitt eget hem, och nu låten i mig gå lös hbem
och gifven mig ett nytt tiilfälle att sprida
sådan lära som ni håller för falsk.” Efter
det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
