Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
rättat honom om, att här vore skyndsamhet
af nöden, ty menniskolif stodo i fara. Han
kom också, och ropade till de upproriske att
upphöra samt stå stilla, ty han ville anteckna
dem, hvilket han äfven gjorde.
Enär Jansonisterna ej hade medborgerliga
rättigheter och deras vittnesmål jäfvades, blef
ej heller vid denna rättegång, lika som vid
alla andra, ingen bötfälld för öfvervåld emot
dem, men Jansonisterna dömdes att plikta för
sina religiösa sammankomster samt fråntogos
rättigheten att deltaga i Herrans mnattvard,
såsom skedde i Österunda, när presten vid
nattvardens utdelande förbigick kyrkovärden
Anders Anderssons dotter, emedan hon var
Jansonist.
Sedan han kommit till Amerika, yttrade
sig Olof Stenberg om denna tilldragelse på
följande sätt:
Så stor var den förföljelsen, att det var
med yttersta svårighet jag undslapp med
lifvet, och räddningen måste betraktas såsom
kommande direkte från Herran.”
I sammanhang härmed må nämnas, att år
1844 hände det i samma socken, der det ofvan
beskrifna upproret egde rum, att tre unga
flickor, den yngsta 17 år, de andra ett par år
äldre, läto anteckna sig till nattvardsgång. På
lördagsaftonen före den söndag, då nattvarden
skulle meddelas, blefvo de inkallade till
prestgården till förhör rörande sin tro på’ Gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
