Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
Guds lag. Häraf följer, att det vore öfverflö.
digt att längre omtala Luthers djefvulska
lära, men som enligt hans egen bekännelse i
sin nyssnämda postilla är ett ordslammer,
emedan han äfven medgifver, att han icke
visste af Guds fullkomliga Andes vicrdom när
sig och derför var det icke svårt för djefvulen
att låta honom lära, såsom ordet lyder, efter
bokstafven den ena stunden men sedan
kullkasta alltsammans den andra eller genast uti
samma . ämne motstrida sig sjelf. Hvad nu
för det 4:de vidkommer förklaringen öfver
Luthers katekes, så äro alla frågor och svar
en död bokstaflig kunskap som saknar anda
och lif, och detta är icke underligt, när i sva:
ret på 146:e frågan är, att vi kunna med vårt
förnuft emottaga sanna begrepp om Gud, samt
så långt känna våra förbindelser, att vi äfven
tvärt stridande emot vår evangeliska lära
kunna råda öfver våra böjelser, ty denna djefla
lärdom frånröfvar Gud all ära. När Guds
Ande säger genom Esaias att vi kunna med
vår förmåga, som drifves af förnuftet, lika
litet göra något godt, som en parder kan
förvandla sina fläckar ocn en etiopier sin hud
Åjo! Dessa Luthers liktänkande anhängare
ha aldrig förstått, hvad Paulus åsyftar när
han säger att förnuftet ekall tagas till fånga
under tronhs lydnad, ej heller känna dessa
djefvulens barn med sina förnuftsslut den
fullkomliga Jesu visdom och fid, som öfvergår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
