Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ja och nej. Med 7 teckningar av John Bauer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han hade en och annan gång vid dansgillena
talt till Kitty om hur innerligt han önskade,
att hon skulle bli hans hustru, men hon
svarade honom blott med att skratta honom upp
i ansiktet och säga: Kom, så ska vi dansa!
och så virvlade hon runt med honom, så att
han blev alldeles kollrig.
Men nu var det allvar! Nu skulle Kitty
svara honom ordentligt.
Han spände två präktiga svarta hästar för
en släde, ty det var mitt i vintern och
gnistrande kallt, och så hängde han bjällerspel på
deras ryggar, bjällerspel, som kunde sjunga
långt ut över skogarna och de frusna sjöarna,
och så klädde han sig i sina bästa kläder och
vargskinnspäls och mössa, och så sprang han
upp i släden med en suck, ty nu gällde det
hans livs lycka, och så körde han i vild fart
ned till gården, där Rolf och hans döttrar
bodde.
Då han skakat snön av sig och kastat
pälsen och mössan i förstugan, gick han rakt in
och sade, att han ville tala med Kitty.
Då hon såg släden och såg Gösta springa
ut ur den, förstod hon, vad klockan var
slagen, men hon bjöd honom välkommen, som
om hon intet anade.
Hon började tala om hur tjock isen kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
