Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När granarna tändas. Med 10 teckningar av Gisela Trapp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
solnedgången. Nu vill hela naturen göra sitt allra
bästa, då den vet, att det snart är slut med
glädjen.
När ibland någon vandrare kom upp på
berget, blev han stående framför Johannas
stuga, och när han såg all den härlighet, som
utbredde sig för hans fötter, så tänkte han:
— Här skulle jag vilja bo! Här skulle det
vara skönt att bo!
Ja, det kunde han tänka, som bara såg
stugan i sommarens värme och i höstens
skönhet, men något helt annat var det på vintern.
Då låg ljungen gömd under snödrivorna, och
den lilla gångstigen, som ledde ner emot dalen,
var hal av is. Då vågade sig ingen upp på
höjderna, men allt omkring var kolsvart, kall
ensamhet.
Väggarna på stugan voro inte synnerligt
tjockare än gråpapper, och det pep och tjöt
genom alla springor på taket. Under
sommaren och hösten samlade ju gamla Johanna
ihop alla de torra kvistar och grenar, som
hon kunde få tag i för att spara till bränsle
på vintern, men när man har kölden så
ohyggligt stark omkring sig, som Johanna hade det
i sin lilla skröpliga stuga, så får man allt
känna på, att man står framför sin överman
och att man får tiga och frysa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
