Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När granarna tändas. Med 10 teckningar av Gisela Trapp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och tyst som döden. Inte ett spår av någon
mänsklig fot var att se i all denna obefläckade
vithet. Bara märket efter en och annan
fågelklo, och små lustiga råttspår hade här och
där bildat som pärlrader av små gropar i
snöytan.
— Nu går jag till sta’n med garnet,
mormor! sade Elsa. I så klart väder kan jag
hinna hem innan kvällen.
Mormor låg i sängen och hade ont i alla
leder, och det fanns inte många brödkakor
kvar i huset. Garnet hade länge varit
färdigspunnet, och om det bara kunnat komma in
till sta’n till bagarfrun, som hade beställt det,
så kunde man få sig en slant, men vädret
hade varit rent omöjligt. Nu såg det
verkligen ut, som om alla ovädersmoln hade
försvunnit, och solen sken så värmande, som om
den skulle säga:
— Ja, nu är det svårt, men jag försäkrar
er, att det en gång skall bli vår igen, så sant
som jag är solen!
Och mor Johanna mente, att lilla Elsa nog
skulle kunna gå till sta’n.
Hon fick bylta på sig allt, vad som fanns
av ylleplagg i stugan, och så fick hon garnet
i en korg på armen. Vem kunde veta, om
inte nu, på själva julaftonen, någon kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
