Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När granarna tändas. Med 10 teckningar av Gisela Trapp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i hast ned i den djupa snön i ett dike och
därifrån rätt in i skogen. Hon visste, att just
här gick en genväg tvärs igenom furuskogen
upp emot berget. Om sommaren hade hon
sprungit den många gånger. Då var den lätt
att finna. Nu täckte snön alla vägar och
stigar, men hon kände så väl igen träden och
trodde så säkert, att hon skulle komma
fortare fram, om hon försökte den vägen. Och
då var hon säker om att inte möta fulla
gubbar och annat styggt folk.
Den första halvtimmen gick det ganska bra,
och Elsa tänkte, att hon nog snart skulle vara
hemma, men plötsligt märkte hon, att hon
inte alls visste, var hon var. Hon hade
kommit till en öppen plats i skogen. Höga granar
och furor reste sig runt omkring, och åt alla
håll låg underskogen som en tät, svart mur.
Men åt ena hållet såg hon framför sig som
en allé med höga träd på båda sidor.
Måhända var det den tillsnöade vägen, som förde
upp emot berget.
Hon började gå framåt, och hon såg, huru
stora klippblock stucko upp ur snön, och huru
vägen beständigt bar uppåt. Det hade nu
blivit alldeles mörkt, men en liten späd måne
sken mellan grenarna, och högt uppe på
himmeln började stjärnorna gnistra. Det var så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
