Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När granarna tändas. Med 10 teckningar av Gisela Trapp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gör intet djur i skogen ett annat något ont.
Då har jag mera anledning att vara rädd, sade
ugglan och vred på sitt mjuka huvud, ty jag
har räven i hälarna på mig, och den
gynnaren är inte att lita på! Så här i mörkret, när
ingen vet av det, kunde han till och med på
julnatten hu! u! u! Där kommer han! skrek
ugglan och flaxade vilt med vingarna.
— Sätt du dig här på min korg, sade Elsa,
så kastar jag min schal över dig. Då kan du
vara säker, att räven inte ser dig!
Så svävade ugglan ner och satte sig på
locket av Elsas korg, och hon slog sin ylleschal
över den; men när ugglan hade schalen över
sig, var det lilla råttan, som tog till bens och
försvann i skogen.
Nu kom räven smygande i månskenet.
Hans långa yviga svans sopade snön som en
kvast, och han blev stående framför Elsa och
log milt.
— Lilla älskliga flicka! sade han. Du skulle
väl inte ha sett en gammal uggla flaxa här
förbi? En sådan där gammal viktig dumsnut,
som jag inte kan tåla för mitt liv.
— Jo, nog tycker jag, att jag såg en uggla,
svarade Elsa, men den har nog gömt sig bra.
Den tänkte nog, att du skulle göra slut på
den, om du finge tag i den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
